Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom för någon framgång. Men icke kunde detta
vara ägnadt att vidga hans andliga horisont, utan
hotade fastmer att i förening med hans litterära
fåfänga urarta till andligt högmod med dess intoleranta
konsekvenser. Några utdrag ur Gogols bref visa
tydligt den pietistiska förstelningen i hans själslif.
»Oroa dig icke, dyra mamenka! — skref han
såsom sextonårig gosse till modern med anledning af
faderns död — jag har burit detta slag med en sann
kristens styrka, ehuru jag i början blef förfärligt gripen
af dödsbudet. Men Gud afhöll mig från alla
förtviflade handlingar, och redan samma afton kände jag
blott en stilla sorg, som efterhand öfvergick i ett
knappt märkbart svårmod, blandadt med känslan af
tacksamhet mot den högste. Jag välsignar dig, du
heliga tro! Blott i dig finner jag källan till tröst och
fröjd. Därför, kära mamenka, är jag lugn, äfven om
jag ej kan vara lycklig, sedan jag beröfvats den bäste
fader, den trognaste vän, allt som var mitt hjärta
kärt.»
Då han höll på att författa »Döda Själar», skref
han till modern följande, som tyder på att han ansåg
sig predestinerad att skrifva just på detta sätt: »En
underbar skapelse håller på att alstras och fullbordas
inom mig och fyller mina ögon med tårar. Här ser
jag klart Guds heliga vilja: en dylik ingifvelse är ej
en människas verk, ty aldrig skulle bon kunna uttänka
ett sådant ämne.» Och då modern blef orolig för
sonens betänkliga sinnesriktning, skref han (1847) i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
