Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt utbildad högfärdsgalenskap: »Jag hade aldrig
förr trott, att I (modern och hans fem systrar) voren
så föga kristna, utan att I ändå en smula kunden
förstå kristendomens väsen. Därför har jag skrifvit
till er två långa bref å rad för att inte hafva ansvar
inför Gud. Men hädanefter skolen I under hela året
ej få bref från mig, utan blott någon gång en
obetydlig rad med upplysning om att jag, Gud ske lof,
lefver och arbetar på något, som är viktigare än vår
korrespondens.»
Denna okunnighet, inbilskhet och ortodoxa
religiositet i förening med en rik fantasi pekade hän
mot mysticismen, och i denna utveckling står Gogol
ingalunda ensam i ryska litteraturhistorien. Vonwizin
hade på liknande sätt förirrat sig i den reaktionära
obskurantismens och mysticismens labyrint, tills hans
hjärna obotligt förvirrades; Alexander I:s
medeltidssvärmeri föll ett lätt offer för Krüdeners reaktionära
mystik; Tjaadajev drunknade i den romersk-katolska
kyrkans känslohaf; Nekrasov, Turgenjev och
Dostojevski, alla tre visionära grubblare, skattade åt de
hemlighetsfulla »makterna», och själfva Lev Tolstoj,
som med en gammaltroendes konservatism fasthåller
vid bibeln och de gammaltestamentliga lärorna, skulle
kanske hemfallit åt religiös ockultism, om han ej
bevarats åt det sunda lifvet genom en ovanligt god
fysisk hälsa och sitt ekonomiska oberoende, som satt
honom i stånd till praktisk filantropi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
