Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty Gogol gjorde nu precis detsamma som Vonwizin
i sina »Utländska resebref från Tyskland och
Frankrike»: han skymfade den »europeiska» (= icke-ryska)
civilisationen, trampade frihet och humanitet under
fötterna och skref ett formligt försvar för
lifegenskapen.
År 1848, då den Nikolaiska reaktionen
kulminerade (det var det skede i det moderna Rysslands
historia, då af censuren de »vådligt» klingande titlarna
»Wilhelm Tell» och »Hugenotterna» utbyttes på
affischerna mot — »Karl den djärfve» och »Raoul och
Valentine»!) öfvergick Gogols reaktionära mysticism
till obotligt vansinne. Koleran, Bjelinskis död,
Februari-revolutionen i Paris och Petrasjevski-processen i
Petersburg — allt skrämde honom, och för att befria
sig från de slitande kvalen såg han endast en utväg:
han skulle fara till det heliga landet och bedja vid
Kristi graf! Under tiden, önskade han, skulle hans
vänner bedja för honom, och hans moder skulle i
Vasiljevko, som hon ej finge lämna, läsa förböner för
hans räddning enligt ett särskildt formulär.
Ensam bland främlingar och förfärligt sjösjuk,
kom han fram till Jaffa. Men med hvarje steg på den
efterlängtade marken bleknade hans illusioner. »Aldrig
— skrifver han — har jag känt mig så föga nöjd
med mitt hjärtas tillstånd som i och efter Jerusalem.
Jag stod vid Frälsarens graf liksom endast för att där
på ort och ställe känna, huru mycket andlig köld
fanns inom mig. Min resa till Palestina företogs för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
