Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Snillets förbannelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Penzas gymnasium. Det första, han där fick se,
var, huru »råttorna begrafva katten» — en lek som
bestod däri att skolpojkar buro ut ur klassrummet
sin dödfulle lärare i rysk litteratur. Guvernementets
skolinspektör, professor Lazjetjnikov (denne har
författat ett drama »Kristian II och Gustaf Wasa»),
vågade verkligen göra anmärkningar om den
egendomliga undervisningen, men rektor Ivanov tog då
mycket illa vid sig och försäkrade, att Penzas
gymnasium inte alls var sämre än något annat i riket —
en förklaring, som kanske är urskuldande för Penza,
men så mycket mindre smickrande för hela det dåtida
Ryssland.
Bjelinski började snart tröttna på det
meningslösa minnesplugget och blef efter tre och ett halft år
utesluten ur gymnasiet utan afgångsbetyg; men han
hade dock användt tiden ganska väl för egen del och
särskildt haft stort gagn af läraren i naturlära Popov,
hvilken från dagens läxa om Linné, Newton eller
Humboldt slutade lektionen med att språka om —
Shakspere, Schiller och Pusjkin. År 1829 blef
Bjelinski dock efter en lindrig inträdesexamen
immatrikulerad vid Moskvas universitet och antagen som
statsstipendiat (»kazenny»), hvarigenom han befriades
från materiella bekymmer. I sina första bref till
hemmet har han ej nog loford öfver det fria, präktiga
studentlifvet: »Våra rum äro utmärkt bra och
ovanligt snygga, med måladt golf och stora fönster;
matborden äro alltid betäckta med en duk, och hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
