Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Snillets förbannelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtrodde honom, att Katarina II alls icke var så stor
och fläckfri, som historieskrifvarne utmålat henne.
Ungefär samtidigt började hans journalistiska
verksamhet, och genom sina »Litterära fantasier, Elegier
i prosa» (1834) väckte han genast stort uppseende i
Moskvas litterära kretsar.
Moskva var då medelpunkten för märkliga
kulturströmningar. På ena sidan stodo Alexander
Herzen och de s. k. »frondörerna» eller »fransmännen»,
hvilka i poesien hyllade V. Hugo, G. Sand och Schiller
och i politiken svärmade för de franska socialisterna
(Saint Simon och Fourier). Den andra gruppen, de
s. k. »tyskarne» eller »sentimentalisterna» slöto sig
kring den unge Stankjevitj, som på rysk jordmån
öfverflyttade Schelling-Hegels filosofi utan att närmare
klargöra de historiska betingelserna för en sådan
omplanterings möjlighet och framgång. Kring
programmets kärnpunkt om »den förnuftiga världsidén»
samlade sig element, som i själfva verket hade föga
samhörighet och som måste skingras, så snart de abstrakta
teorierna skulle pröfvas i den politiska realiteten. Här
stodo ursprungligen Konstantin Aksakov och
Chomjakov, hvilka snart såsom slavofilismens banérförare
kommo i afgjord opposition mot Bjelinski; här syntes
vidare en ung magister vid namn Michael Katkov,
som ur sin brittiska statslära arbetade sig fram till den
halsstarrigaste ortodoxa moskovitism, och här
uppenbarade sig en ung f. d. artilleriofficer från ett otvunget,
älskvärdt hem i guvernementet Tver — det var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
