Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Snillets förbannelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttringar äro afskyvärda, smutsiga, usla... Det finnes
intet otäckare, orenare än Piter, och våra lärda
professorer äro pedanter, samhällets rötägg. Låt mig
verka fritt för samhället i tio år, och jag skall kanske
återvinna min förlorade ungdom, åter älska arbetet
och finna min viljekraft igen.»
Hans missmod stegrades dels genom
bekymmersam ekonomi, dels genom förlusten af Pusjkin, den
27-årige Stankjevitj († i Novi, Italien 1840), Lermontov
och Koltsov; men den hårda verkligheten skingrade
de metafysiska drömbilderna om »det absolutas» och
absolutismens förträfflighet, och han mottog väckande
impulser i afgjordt liberal riktning. Genom Gogols
»Döda Själar» fick hans ungdomliga entusiasm nytt
lif, och ungefär samtidigt med sitt giftermål (1843)
knöt han bekantskap med en ung litteratör, hvilken
längre fram ägnade Bjelinskis minne sin yppersta
roman »Fäder och Söner» — Ivan Turgenjev. Denne
hade då nyss återvändt från universitetsstudier i
Berlin och förde med sig en frisk kulturfläkt. Bjelinski
ger i ett bref till sin vän Botkin (en litterärt
intresserad köpmansson, † 1869) luft åt sin förtjusning öfver
denna bekantskap: »Turgenjev är en bra karl, och
jag hade lätt att närma mig honom. Han har en
både hvass och elak tunga, känner Moskva grundligt
och piggade upp mig så, att jag blef nästan tokig af
glädje. Han är något tysk, men hvilken personlighet!
Vi äro alla strunt gentemot honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
