Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Snillets förbannelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning, som han fann »lika förtryckt som i Turkiet
och Persien», och då motpartiet uppställde som lösen
»slaviska bröders befrielse», tvekade han ej att
beteckna denna panslavism såsom absurd och löjlig, så
länge ännu det ryska folket själft tyngdes af
lifegenskapens ok.
»Slavofilismen — skrifver han på ett annat ställe
— förtjänar såsom teori full aktning, äfven i de fall
då man ej kan gå in därpå. Mycket kan sägas till
försvar för slavofilismen med hänsyn till dess orsaker;
men vid närmare undersökning skall man dock finna,
att denna litterära kategoris väsen och värde äro blott
negativa, och att den framkallats och existerar icke
för sin egen skull, utan för att motivera och stärka
just den idé, till kamp mot hvilken den vigt sig.
Slavofilerna förstå ej västern, ty de mäta den efter
österländsk måttstock.»
Bjelinskis inflytande såsom kritiker vardt
oerhördt, och hans artiklar, som fylla ett dussin band,
innehålla i själfva verket den ryska vitterhetens
historia till 1848. Utan egentliga föregångare att bygga
på, utgick han från den radikala synpunkt, att en rysk
litteratur ej existerat före Pusjkin, men att man just
i hans epok hade en borgen för den nationella
vitterhetens vackra framtid. Han konstaterade Pusjkins
betydelse såsom den förste konstnärlige skalden,
som öste både ur naturens och lifvets poetiska källa,
men rensade på samma gång bort det öfverdrifna
beröm, som från specielt patriotiskt håll slösades på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
