Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Snillets förbannelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först kom delvis till heders en faktor, som man
dittills ignorerat, men som regering och stat nu mera
måste taga någon hänsyn till, nämligen det borgerliga
samhället, den allmänna meningen.
Ty just samhället själf hade speglat sig i Gogols
satiriska bilder, och Bjelinski töfvade icke att
framhålla Gogols litterära betydelse dels såsom skapare
af den vittra prosan, dels därför att han »dödat den
satiriska didaktiken med dess abstrakta figurer och
den på styltor stoltserande idealism, som svingar ett
papperssvärd såsom en sminkad aktör.» Skonlöst
afslöjande de många versmakare, som utan innehåll
tillägnade sig Pusjkins manér, bröt han väg för en ny,
realistisk författarskola, som med vördnad och fruktan
blickade upp till den bleke, allvarsamme kritikern i
»Otetj. Zapiski». Skönlitteraturens uppgift skulle vara
att studera själfva folket, att utrota det onaturliga,
det falskt ideella och att genom nationell originalitet
blifva en spegel för det ryska samhället. »Den
konstnärliga friheten — heter det i Bjelinskis sista årsrevy
— enar sig lätt med tjänande för samtiden. Härför
behöfver man ej skrifva skematiskt eller kufva
fantasien; härtill kräfves blott att vara sann medborgare,
en son af sitt land och sitt tidehvarf, tillägna sig dess
intressen och låta sina egna tendenser sammanfalla
med tidens; härför kräfvas sympati, kärlek och sund
praktisk känsla för sanningen, som ej skiljer
öfvertygelsen från handlingen, diktningen från lifvet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
