Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ukraina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationella frigörelse. Den galiziska budgeten år 1904
anslog åt den polska teatern 119,000 kronen, åt den
ukrainska — 18,000, åt polska hushållsskolor 660,000
kr. mot 4,000 åt ruteniska o. s. v.
Å andra sidan hade rutenerna ock att bekämpa en
kanske ännu farligare fiende i ryssarna, som verkade
med slugare medel. Från och med 1840-talet, då
slavofilismen uppställer det »panslavistiska» önskemålet att »alla
slaviska floder skulle utmynna i det ryska havet«
(Pusjkins bevingade ord), fick den ryska strömningen, i
början omärkligt och på god tro, insteg i Galizien.
Här hette det visserligen icke, att »slaviska bröder skulle
befrias från barbariskt ok», men Pogodin och andra
lärda sökte påvisa, att hela Ukraina blott var en del
av det ryska folket. Denna rörelse understöddes med
ryska pengar och gynnades i smyg. Då den
österrikisk-polske statsmannen Goluchowski 1859 föreslog,
att rutenerna skulle antaga det latinska alfabetet, väckte
detta stor ovilja, och rutenerna kände sig dragna till
Ryssland, där de mottogos så kärvänligt. Denna s. k.
moskvofilism kulminerade efter Österrikes nederlag vid
Königgrätz (1866). Man hoppades i tysthet på att
Ryssland skulle annektera östra Galizien, och Jakov
Holovatskyj, den förste professorn i ukrainska språket och
litteraturen vid universitetet i Lemberg, omfattade med
värme idén om ett gemensamt ryskt språk »från
Karpaterna till Kamtsjatka».
Men denna ryssvänliga glöd svalnade tämligen fort.
Rutenerna misstrodde sina moskovitiska välgörare,
Sjevtjenkosällskapet i Lemberg höll på »svinaherdarnas
bondspråk» och på de gamla kosacktraditionerna, och
den ruteniske bonden hade en instinktiv motvilja mot
Moskva med dess byråkratism och
centralisationstendenser. År 1890 blev brytningen mellan »ukrainare» och
»moskvofiler» fullständig, de förra bildade ett enhetligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
