- Project Runeberg -  Slaverna och världskriget. Reseminnen och intryck från Karpaterna till Balkan 1915-1916 /
151

(1916) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ukraina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blev anklagad för att vilja grunda en hemlig förening
med syfte att befria Ukraina, och en annan patriot,
N. Markevytj, skrev till skalden Rylejev (som sedan
hängdes i galge): »Vi ha ännu icke släppt ur sikte de
stora ukrainska männens historia, och i de flestas
hjärtan har fosterlandskärlekens gamla makt förblivit
oförändrad. Ni skall hos oss ännu finna Polubotoks[1]
ande levande.»

Nikolaj I kvävde energiskt även detta separatistiska
strävande, men det började åter röra på sig under
1840-talet, då Kostomarov, Sjevtjenko m. fl. bildade
det s. k. Cyrillo-Metodiska sällskapet, som svärmade
för ett självständigt Ukraina i en allmän slavisk
federation. Även detta i realiteten mycket ofarliga försök
undertrycktes lätt (Sjevtjenko fick sota därför med
landsförvisningen till Aralsjön och en ohjälpligt bruten
hälsa), men efter Krimkriget, då banden började lossna
i Ryssland, bildades ukrainska »församlingar» med
patriotiskt syfte i Kiev, Petersburg och flerstädes, och många
ukrainare, särskilt de yngre generationerna, deltogo
såväl i 1863 års polska resning som i organisationen av
de ryska revolutionsgrupperna. Men under det att de
ryska revolutionärerna i regeln voro centralistiskt
sinnade, strävade ukrainarna efter en reformering av
Ryssland på federativ grundval. Deras förnämste
representant på denna tid var professor Mychajlo Dragomanov,
som utövade stort inflytande på ungdomen i Ryssland
och Galizien och slutligen hamnade i Sofia, där hans
dotter blev gift med den framstående bulgariske
litteraturforskaren Ivan Sjisjmanov.

Redan år 1863, då den ryska reformationsivern
hade svalnat, utfärdade den ryske inrikesministern


[1] P. valdes till Mazepas efterträdare som Ukrainas hetman,
men blev för sin nationella självständighet inspärrad i
Peter-Paul-fästningen, där han dog, och uppfattades därför av folket som en
martyr för den nationella saken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:17:11 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jaslaverna/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free