- Project Runeberg -  Slaverna och världskriget. Reseminnen och intryck från Karpaterna till Balkan 1915-1916 /
159

(1916) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ukraina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag tänker, att vårt folk får skolor och vetande,
så att det inte behöver sitta som främlingar hos andra.»

»Känner du några stater?»

»Den tyska, ryska, amerikanska och i Galizien den
polska.»

Då denne ukrainske Sven Duva ombads att
berätta något om sina första krigserfarenheter, svarade
han: »Jag gömde mig i snön, och så fort en moskovitisk
patrull kom, hoppade jag oförmodat fram och sköt.
De två främsta lämnade då vanligtvis sina gevär, ty
de trodde, att jag inte var ensam om anfallet, och gåvo
sig. Men då de märkte, att jag var ensam och att de
skrämt upp sig i onödan, sökte de på vägen till kansliet
oförmodat överrumpla mig som jag dem. Jag visste
redan, att moskoviterna slåss på svekfullt sätt, ty det
hade redan hänt, att en låtsades ge sig och kom till mig
utan gevär, medan några andra gingo på sidan. Men
jag hade ögonen med mig, och så fort jag märkte,
att de ville sikta på mig, slog jag ihjäl dem, ty annars
skulle de ha gjort kål på mig.»

Då man slutligen frågade honom, vad det
intressantaste var, som han sett under kriget, svarade han: »Jag
har — sett — kriget.» Och när vi ville veta något
närmare om den saken, sade han: »På ett berg vid Pikut såg
jag en stuga, och då jag kom dit, fann jag två barn,
en tolvårig flicka, som såg om ett mindre barn. Jag
frågte: Var är far din? — Han for med tåget. — Och
mor? — En stor kula krossade hennes huvud. — Är
ni ensamma? — Ja... Det gjorde mig ont om dem och
jag gav dem mitt bröd.»

Vilken förfärande bild av kriget erbjuder ej denna
okonstlade verklighetsskildring! Och vilket starkt
intryck ger den icke av detta förkrympta ukrainska folks
godhjärtenhet och sunda uppfattning!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:17:11 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jaslaverna/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free