- Project Runeberg -  Slaverna och världskriget. Reseminnen och intryck från Karpaterna till Balkan 1915-1916 /
160

(1916) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ukraina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Denna bildningslust och kunskapstörst framlyser
ock ur många brev, skrivna i österrikisk-ungerska
fångläger av ukrainska soldater, som tacka för tidningar och
annan lektyr. »Innerligt tack,» heter det i ett sådant
brev, »för tidningarna. Jag känner mig lättad, som
om jag fått nyheter från mina närmaste eller återsett
en gammal vän. Och jag känner nu, att jag inte är
alldeles övergiven, utan att det finns människor, som
inte äro likgiltiga för mitt öde. Jag är från Volynien, och
det gör mig så ledsen, då jag hör, att byarna där
blivit nedbrända och att många millioner människors
fredliga liv och arbete förstörts. Kanske stå nu
soldathästar i min skola i stället för glada skolbarn, och
vinden blåser genom sönderslagna fönsterrutor.»

Ett annat brev lyder: »Tack för tidningarna! Jag
skulle också gärna vilja läsa vår Taras Sjevtjenkos
dikter. Jag är från högra stranden av Dnipró[1], och
i mina ådror flyter ukrainska kosackers blod. När
kommer vår lärde professor Hrusjewskyj tillbaka från
den ryska fångenskapen? Vi hoppas, att solen snart
måtte gå upp för oss och ge oss värme...» Eller en
tredje epistel: »Det finns bland oss många obildade
kamrater, som inte veta, vilken folkstam de tillhöra,
men de böcker, som ni skickat, ska nog ge dem nationellt
medvetande. Sjevtjenkos visor ha vi lärt oss utantill,
och då vi sjunga dem, glömma vi vår hemlängtan.
Böckerna har jag delat ut bland mina landsmän; de
läsa dem flitigt, lämna dem tillbaka och få låna andra.
Skaffa oss fler böcker! Det gör ingenting, om de äro
gamla och trasiga...»

Dessa skriftprov härröra ju från personer med en
viss bildning, men de röja såväl den starka läslusten
hos gemene man som samhörighetskänslan hos
ukrainarna i Ryssland och Österrike.


[1] Så kalla ukrainarna Dnjepr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:17:11 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jaslaverna/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free