Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom Serbien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Före kriget hade Belgrad haft över 100,000
invånare; under bombardemanget lär den civila siffran ha
sjunkit ända till 6,000, men hade redan i maj detta år
åter stigit till 60,000 — mest militär och familjer utan
familjeförsörjare. Men allt serbiskt var utplånat till
löjligaste överdrift. Det märktes genast, att magyarerna
ha gjort sig hemmastadda där, och om inga stora
omvälvningar inträffa på krigsteatern, är det tämligen
säkert, att de aldrig godvilligt skola släppa Belgrad
och för resten hela den södra Savestranden. Alla
gatunamn och bodskyltar hade fått kroatiska skrivtecken,
och denna åtgärd är dock lika meningslös och gagnlös,
som då ryssarna i Warschau påtvungit polackerna sina
cyrilliska typer. Den största serbiska bokhandeln, som
varit stängd halvtannat år, har numer kroatiska,
magyariska och tyska böcker, men inte en enda serbisk.
Tidningspojkar bjödo ut den enda tidningen (med tysk
och kroatisk text), som började utges i december 1915,
och genom att skrika »Belgrader Nachrichten», få de lära
sig på tyskt sätt uttala namnet Beograd — så heter
nämligen den serbiska huvudstaden enligt sydslavisk
ljudlag. Ännu längre har tyskeriet gått i staden
Smederevo (Semendria), där gator — om man eljest får
tro »Berliner Tageblatt» — omdöpts till Goethestrasse,
Stettinerstrasse, Brandenburgerstrasse ... »Deutschland,
Deutschland über alles in der Welt» — tills vidare
åtminstone till Bagdad!
Stilla, hemskt stilla var det i kaféerna, den
sydländska världens nyhetsbörs och tummelplatsen för de
politiska partistriderna utanför parlamentet. Inga
inländska tidningar, intet kannstöperi, intet skrän. I
Grand hôtels kafé återfann jag bland officerskunderna
en gammal bekant, med. doktor Vladan
Gjorgjevitj, en veteran i den serbiska politikens tjänst och
en av Serbiens klarsyntaste, kanske ock hederligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
