Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Serbien, utan även i det bulgariska Makedonien (Ochrid),
varvid det grekiska patriarkatet naturligtvis stod på
serbernas sida gentemot det bulgariska exarkatet. Även
till kroaterna nådde denna lidelsefulla propaganda, och
i Agram fördes omedelbart före det fullständiga
annekterandet av Bosnien-Herzegovina en
högförräderiprocess mot 53 serber. Från Agrams universitet
utvandrade då 1,400 studenter för att demonstrera sina
sydslaviska sympatier, och genom dem fingo de
serbiska idéerna anhängare även i avlägsnare trakter, t. ex.
i Prag, där det utgavs en mot »trialismen» riktad
tidskrift »Jugoslavia Srpsko Piemont».
Kejsar Franz Josefs regeringsjubileum 1908, som
fick särskild betydelse genom Bosniens och
Herzegovinas fullständiga införlivande med Österrike-Ungern,
gav den storserbiska agitationen vapen i händerna, och
redan nu var faran för en våldsam sammanstötning
överhängande. Den gången lyckades diplomatien förebygga
ett krig, men under ledning av den skicklige ryske
diplomaten Hartvig i Belgrad knötos trådarna allt fastare till
det blivande Balkanförbund, som under Serbiens ledning
skulle störta Turkiet och sedan rikta sina vapen mot
själva Habsburg, för att Ryssland skulle få uppskära, vad
den sydslaviska »panslavismen» hade sått. Resultaten av
de båda bedrövliga Balkankrigen äro för väl kända för
att här behöva upprepas. Serbien behöll sina
territoriella erövringar i Makedonien, för vilket Bulgarien dock
hade gjort de största offren, och dess här hade med
obestridlig tapperhet bestått ett eldprov, som endast
tycktes sporra till nya bragder. Den storserbiska
imperialismen blev den farligaste fienden till den
sydslaviska rörelse, som sökte realisera sina planer inom
ramen av den habsburgska monarkien, och för att
motverka den »trialistiska» idén blevo serberna allt
hänsynslösare och djärvare i sin agitation, sökande sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
