Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mesjtrovitj, som på en utlännings medlidsamma
utrop: »Arma Serbien!» svarade: »Visserligen äro våra
lidanden svåra och vår förödmjukelse stor, men med
ett leende av smärtsam upphöjdhet skall det serbiska
folket mottaga varje beklagande. Vi begära blott
rättvisa och förstående, ej medömkan. Det är Österrike som
har börjat detta krig, därför att det kände sin existens
hotad genom Serbien, icke som om Serbien hade krigiska
avsikter, men därför att det var fyllt av den frihetsande,
som upprätthöll kejsardömets sydslaver i tron på
befrielse och återförening. Serbien är nu alla förtryckta
sydslavers målsman och det varken kan eller vill köpslå
om några lösryckta landremsor eller godkänna
lemlästandet av detta folk. Det blod, som runnit ut i Vardar,
är för dyrbart, för att Serbien skulle kunna avstå från
denna flod. De tårar, som bland Dalmatiens och Istriens
klippor gjutits vid Adrias stränder, äro för bittra, för att
några kanoner av vilken kaliber som helst eller några
dreadnoughts skulle kunna avhålla oss från att höja
vår fana över dessa stenar. Kroatiens suckar, offer och
förhoppningar ha varit för ofantliga, slovenernas energi
för livaktig, för att man skulle kunna vägra dessa länder
trösten att återtaga den plats, som är dem värdig,
och finna räddningen i broderlig förening med sina
serbiska befriare. Serbien skall kämpa och serberna skola
veta att dö, men jag skall aldrig utbrista: Arma Serbien!,
ty dess ande är stark och ädel, och om det går förlorat,
är det för en idé, som är större än Serbien själv.»
Denne onekligen genialiske konstnär, en bondson
från Dalmatien, vilken redan på salongen i Paris 1908
gjort sig ett namn som skulptör, exponerade på den
internationella utställningen i Rom 1911 — han var då
28 år — ett 70-tal alster i den serbiska paviljongen,
däribland flera nationella motiv, avsedda för ett serbiskt
Panteon på Kosovoslätten. I Belgrad hade jag efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
