Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bulgarien och det makedoniska problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reklamplakat till de olympiska spelen i Stockholm 1912!
Jag köpte ett för 10 centimes för att giva de kringstående
ett gott föredöme och öka intresset för den svenska
idrotten.
Men efter kl. 10 på kvällen är Sofia en död stad.
Inga offentliga lokaler få hållas öppna, och det privata
umgängeslivet har domnat bort. Polis och gendarmer
uppträda på skådebanan, och ingen främling får vistas
ute. Då jag hos en bekant dröjde mig kvar ända till
kl. 11, var värden nog omtänksam att eskortera mig
hem till hotellet.
Det vetenskapliga livet har kunnat fortgå rätt
obehindrat trots kriget, och Sofias universitet fortsätter
sin verksamhet, ehuru antalet kvinnliga studerande är
ofantligt mycket större än de manliga — en verkan av
kriget som även märkes i Prag, Wien och Graz.
Däremot har den bulgariska vitterheten, som för ett årtionde
sedan var ganska löftesrik, råkat in i en
stagnationsperiod. Ännu lever den gamle Ivan Vazov, som
trots 66 år på nacken är lika rak i ryggen och
produktiv som förut; men hans senaste diktsamling, »Sånger
om Makedonien», uteslutande ägnade den omättliga
krigsguden, har näppeligen ökat hans skaldeära i
litterär mening, även om hans popularitet därigenom blivit
ännu större. Men var äro de andra? Oåterkalleligt
borta, och ännu synas ej förebuden till de nya männen.
Vilja bulgarerna vallfärda till Pentjo
Slavejkovs grav, måste de resa till Brunate vid Comosjön i
Italien, ty där dog den 11 juni 1912 den sjuke skalden
— det största poetiska snille, som Bulgarien hittills
har alstrat, och den kanske mest sympatiska av alla de
slaviska skaldepersonligheter, som jag lärt känna.
Lyckligtvis hann han dö före Balkankrigens desillusioner
och världskrigets fasor, och hans i livstiden
oskiljaktiga väninna, änka efter den 1893 mördade ministern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
