Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Panslavismen» och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiljaktigheterna rätt betydliga, såsom fallet ju ock är
inom de germanska och romanska språkområdena. En
ryss och en ukrainare kunna utan större svårighet
förstå varandra (liksom en svensk och en dansk); mellan
slovaken och tsjechen eller slovenen och serbokroaten
är skillnaden, praktiskt taget, ganska ringa, och till och
med en tsjech och en polack kunna något så när göra
sig begripliga för varandra. Men kommer en moskovit
till Böhmen eller en polack till Bulgarien, står han sig
lika slätt i början som en svensk i Tyskland, och vid
den första slavkongressen — i Prag 1848 — befanns
språkförbistringen så stor, att slaverna i sin förlägenhet
måste tillgripa — det tyska språket som »det slaviska
universalspråket».
Med denna filologiska frändskap upphör emellertid
den reella samslaviskheten. Det finns varken
etnografisk, religiös eller historisk enhetlighet. I den slaviska
världen äro snart sagt alla konfessioner
representerade, från den luterska i Lausitz till islam i Bosnien,
och likheten mellan en moskovitisk bonde vid Norra
ishavet och en serbisk fiskare vid Adria är ungefär lika
stor som mellan en dalkarl och en siciliansk herde.
Slavernas historia har splittrats åt öster, väster och
söder, och det enda historisk-geografiska, som förenar
dem en smula, är det sakförhållande, att de i stort sett
ha blivit inlandsbor (jordbrukare) och undanskjutna åt
östern. Slaverna — vår världsdels talrikaste folkstam —
ha, såsom Herder uttryckte sig, verkligen intagit ett
större rum på jordens yta än i hennes historia.
En panslavism, d. v. s. samslaviskhet i reell mening
kan sålunda icke finnas. Det slaviska medvetandet
vaknade visserligen tidigt nog hos olika folk — så var
fallet i Böhmen under Hus, i den ragusanska diktningen
på 1500-talet och i Polen på 1600-talet, men härifrån
var steget långt till en slavisk samhörighet. Den förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
