Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Panslavismen» och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petersburg sökte klargöra för sig sin nationella uppgift, och om
denna slöa, likbleka despotism kunde upptaga någon
mänsklig mening. Men vilken hederlig
människa kan under nuvarande förhållanden
komma sig för med att föreslå västslaverna
en förening med ett kejsardöme, där spiran
förvandlats till en ihjälpryglande
knölpåk?»
Detta skrev en ryss 1851. Det synes mig vara värt
att upprepas år 1916.
Världskriget är för komplicerat och omfattande för
att kunna betecknas enbart som den stora kampen mellan
slaver och germaner, men vad fälttåget i öster beträffar,
är det ju en väldig kraftmätning mellan de båda
folkstammarna, och det är de rikstyska härarna som i
väsentlig mån förhjälpt österrikarna till framgången i
Galizien och bistått ungrarna gentemot sydslaverna. Men
den slaviska idén är naturligtvis därmed icke kvävd,
tvärtom. Ju större tyskarnas framgångar ha varit, dess
mer har slavernas fruktan för »pangermanism» under
preussisk hegemoni stegrats, och denna fruktan är icke
alldeles obefogad. Då Österrike-Ungerns slaver nu
kämpa för dubbelmonarkien, har det naturligtvis icke
skett med lätt hjärta, för att öka den tyska övermakten.
För min ringa del tror jag, att rubbningarna i
Europa skola bliva mindre våldsamma, om
centralmakterna kunna behålla övertaget, och om Tyskland nu
segrar, skall segraren utföra den allra största bragden
genom att visa måttfullhet, respektera de slaviska
nationaliteternas individualitet och språk samt så mycket som
möjligt främja deras autonomi inom vissa gränser, och
detta gäller i all synnerhet gentemot de ömtåliga
polackerna. Denna ädelmodets politik skall ock vara
klokhetens. Bättre att ha goda bundsförvanter än
opålitliga vasaller. Dessa »små» folk — de må heta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
