Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 2. Petersburg och Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under ett stort skjul med golf i midten, hvilket visserligen på alla
sidor är öppet för stormvindar och förpestande fläktar, men dock
erbjuder tak öfver hufvudet i inskränktaste mening. I ett hus
bredvid finnes ett folkkök med middagsportioner å 5—10 kopek,
och långt innan dess port öppnas, bildas en stor kö af män och
kvinnor, bidande med kopparslantar i handen. Och i ett annat hus,
som generalguvernören-storfursten låtit inreda »af egna medel»,
såsom det heter på ett anslag vid dörren, serveras te å 1 kopek.
Hit komma de lytta, de lata, de arbetslösa; här skocka sig de, som
ej kunna förtjäna det nödtorftigaste uppehälle åt hungrande
barnskaror; men hit ströfva ock de, som nedlagt sin mesta dagspenning
på krogen och därför måste slitna kläder bära. Chitrov Rynok är
en vidrigt stinkande jättesvamp, som uppsuger allt mänskligt elände
från staden och guvernementet Moskva.
Det kan ej gärna tänkas något mer motbjudande än att
öfver-skrida denna tröskel. Nöd och elände finnas i hvarje land, i hvarje
storstad, men det mänskliga lidandet har väl ingenstädes i Europa
tagit en så hemsk form, fått en så grå färg som på Chitraja Plostjad.
Det är icke längre denna godmodiga slapphet och tiggande
ödmjukhet, som vanligtvis träffas på den ryska landsbygden; det är icke
österländingens fatalistiska resignation eller sydländingens lättsinniga
sorglöshet; där spåras intet af den galghumor, hvarmed proletären
i Berlin kryddar sin sorgliga tillvaro, och ej heller något af den
förtviflade beslutsamhet, som trycker sin stämpel på de arbetslösas
demonstrationståg i London. Nej, här är det denna jämmerliga
gråhet, som är ännu hemskare än dödens svarta färg; det är den
förfärande motståndslösheten mot allt, äfven mot lidandet själft.
Hånfulla eller trotsiga blickar äro lättare att uthärda än dessa
glåmiga, själlösa ögonkast, i hvilkas likgiltighet och totala
intresselöshet endast misstänksamheten kan frambringa en flyktig skiftning,
som tyder på verkligt lif och själfmedvetande.
Huru djupt en rysk storstadsproletär kan sjunka, förstås väl
bäst, om man besinnar, att ryssarna äro ett af Europas tåligaste och
anspråkslösaste folk. Ryssens behof i fråga om föda kunna in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
