Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 2. Petersburg och Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från det ena huset efter det andra hängdes den ryska trikoloren ut,
och feta vattentunnor kördes omkring för att läska gatuluftens
bakterier. Det låg en fridfull stillhet öfver moder Moskva, men det
var en stillhet af den art, som plägar förebåda storm. Stormen
gällde denna gång — hans majestät kejsarens namnsdag.
Och klockan tolf bröt det lös. Det dånade och skälfde i Ivan
Veliki-tornet, då dess klockor gåfvo uppslag till en kyrkokonsert
från det djupaste bum-bum till det finaste pling-pling. Endast
jätteklockan, Tsar-Kolokol, stod där lika stum och dum som förut.
Utanför det kejserliga palatsets triviala frontsida stod ett
parad-kompanf och på det lilla torget mellan Kremls tre hufvudkyrkor
hade tiggare, pilgrimer och skådelystna skockat sig. Att komma
in i en kyrka var icke tänkbart, och i Ärkeängelns katedral skulle ej
ens en katt kunnat smyga sig in. Där är för resten äfven i
hvardagslag trångt om saligheten, ty det mesta utrymmet har på
obestämd tid tagits i anspråk af fyrtiofem storfurstar och tsarer samt
en i historien föga känd imperator (Peter II), hvilka sofva dödens
sömn i de sammetsklädda kistorna.
Solen lyser ännu öfver Sparfberget, hvarifrån Napoleon fick den
första öfverblicken af den underbara staden, men ändå lägga sig
tunga moln öfver de guldglänsande kupolerna: det är röken af den
kejserliga salut, som aflossas från Tajnitskija-tornets kanoner. Det
ekar i Kremls brungråa, krenelerade murar; dufvorna fly »za rjekoju»,
till de enformiga stadsdelarna på andra sidan floden, och
gatpojkarna hurra — en internationell sed på alla höga
bemärkelsedagar !
Ändtligen upphör braket med det hundraförsta skottet, och —
krogarna öppnas.
I en af Moskvas utkanter liger en stor slätt Djevitje pole,
Jungfru-fältet, så kalladt därför att i den gamla goda tiden ett visst
antal dägeliga mör här utgallrades och sändes såsom årlig tribut till
den mongoliska Gyllene Horden på Krim. På detta fält hängde
tsar Peter de uppstudsige strelitserna, och i Jungfruklostret
inspärrade han sin halfsyster. Vid Napoleons ankomst utsläpptes ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
