Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 3. Den breda naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten är mer beroende af dem än de af allmänheten. Däraf
kommer det sig, att man mången gång knappt ser mer än en flyktig
skymt af den ort, som enligt kartan är identisk med ifrågavarande
station. Och att anlägga bangården i hjärtat af en stad skulle ju
vara alla kuskars och formäns ruin, följaktligen en
nationalekonomisk förlust. Bort det!
Detta egendomliga missförhållande framträder kanske
märkbarast på Rysslands första och viktigaste järnväg, Nikolajevska banan,
som förenar de båda hufvudstäderna, och där man stundtals tycker
sig fara genom ödsliga vildmarker. Ja, icke ens den stora stationen
Tver ger någon antydan om att man här befinner sig i omedelbar
närhet af ett stort industricentrum. Om den historiska anekdoten
eljes är sann, skulle ju Nikolai I hafva afgjort den tvistiga
bygg-nadsfrågan genom att med ett tsariskt penndrag på papperet visa
det kortaste afståndet mellan två punkter. Och om järnvägslinien,
hvilken i själfva verket är ovanligt rak, företer några kurvor eller
afvikelser, så kommer sig detta mindre af tekniska svårigheter eller
af hänsyn till persontrafiken, utan lär ha berott på att — den
kejserliga linialen ej varit matematiskt snörrät. Byt po semu! Vare
det så!
En förkänsla af trafikträngseln får man redan vid ankomsten
till bangården. Vid biljettluckorna väntar folk redan i långa rader;
i korridorer, förstugor och väntsalar ligga, sitta och stå bidande
passagerare i täta klungor, och kuskarna aflassa ständigt nya skaror.
Biljett till själfva perrongen affordras mestadels icke, och när så
signalen till instigning ljuder, antar folkvimlet en mycket grotesk
karakter, dock alltigenom präglad af rysk godmodighet.
Då ryssen företar en resa — gäller det ock blott en kortare
lustfärd, förstår han att förena det billiga med det praktiska och
solida. Det enda, han behöfver köpa på vägen är kokhett vatten
(för te), som för en kopek tillhandahålles i tredje klassens väntsal;
men eljes för han, såsom den grekiske filosofen, allt sitt med sig:
te, socker, tekärl, kudde, sängkläder, filt samt matvaror allt efter
råd och lägenhet. Då man första gången får se en sådan lustresande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
