Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 3. Den breda naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om läsaren hunnit tröttna på den ryska järnvägsresan, bör han
så mycket mindre hafva något emot att rasta vid en station och i
författarens sällskap göra en titt i en rysk småstad och dess
kälkborgerliga lif, som i den ryska satiren fått sin bäste skildrare i
Saltykov-Stjedrin.
Den ryska kälkborgerligheten är dock i själfva verket mindre
»hausgebacken» än i flertalet andra land. Äfven i den obetydligaste
småstadshåla, fjärran från de stora stråkvägarna, eller på den mest
isolerade herregård, där ankomsten af post är veckans stora
tilldragelse, skall man — tror jag — finna mindre konventionell stelhet
och apatisk småaktighet i umgängeslifvet än till exempel på det
»platta» landet i Tyskland. Ryssen är af naturen språksam, han
har stor förkärlek för det utländska (naturligtvis mest det franska,
förstås!), och om hans ekonomi det tillåtit, har han ej försummat
att se något af utlandet och lära sig åtminstone ett »kulturspråk».
Det är sålunda icke ovanligt att på rama »bondlandet» finna en
fransk guvernant eller en tysk språklärare i en bättre situerad
medelklass-familj. Äfven om denna bildning oftast är lika ytlig, som den
utländska lärarepersonalen stundom är tvetydig, så blifva dock
umgängesformerna därigenom mer polerade, och intresset näres att få
nyheter från den stora världen.
Framför allt frapperas man angenämt af den älskvärda gästfrihet
och hjärtliga otvungenhet, som råder i ett äkta ryskt hem och som
gör att man genast känner sig hemmastadd i dessa idylliska oaser
på den ryska stepp-öken. Det är den »breda naturen», sjirokaja
natura, som omotståndligt tjusar främlingen.
Om väst- och sydslaverna, för hvilka den breda, för en
öfversvallande rikedom af känslor och intryck lätt mottagliga naturen ej
heller är främmande, snarare äro »politiska varelser» och »sociala
kreatur», som gärna uppsöka de offentliga lokalerna och de
gemensamma kaféerna, så är däremot nordslaven (ryssen) öfvervägande ett
»husdjur», och detta icke blott af de historiska omständigheternas
yttre tvång, utan ock af en inneboende benägenhet. Men det ryska
hemlifvet innesluter sig icke i otillgänglighetens egoistiska skal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
