Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 3. Den breda naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först efter den ofvannämnda kyrkliga invigningen af hemmen
begynner påskens lekamliga firande: ätande och drickande under
oupphörliga visiter, utbyten af ägg, målade i rysk stil, samt ett
oafbrutet kyssande med upprepande af »Kristos voskres\» Under
dagens lopp kunna de sköra äggen genom en oförsiktig rörelse lätt
få en »förlorad» karakter, men detta må man upptaga med samma
jämnmod, som då en stinkande musjik den dagen sträcker fram
sin mun till en sugande och smällande kyss. Detta är ett bevis
på kristligt broderskap, som ingen får undandraga sig, och om
den religiösa plägseden stundom missbrukas till ömhetsbetygelser af
mer sinnlig-erotisk art, så är detta något som ej kan kontrolleras
så noga och för resten ej tages så strängt.
Men, frågas kanske, huru kan ryssen fysiskt uthärda alla dessa
ytterligheter i både ena och andra riktningen? Hvad har han för
hygienisk motvikt mot dessa positiva och negativa utsväfningar?
Det närmaste svaret härpå blir: badet, det ryska badet, en verkligt
social institution, som är lika så populär som gagnelig. Det
är en äkta rysk bild att åse, huru i en af Moskvas större
varm-badanstalter flere hundra män samtidigt genomgå denna
öfverskölj-nings-, afrifnings-, svettnings- och afkylningsprocess, systematiskt
ledd af de skickliga badmästarne, som instinktmässigt tyckas känna
massagens alla finesser. Höjdpunkten af denna kroppsliga njutning
är för ryssen det döfvande svettbadet i ångrummet, där olika
af-satser angifva olika värmegrader. På den högsta afsatsen våga sig
dock endast de mest förhärdade individerna, hvilka här ligga nästan
liflösa i ett formligt sinnesrus. Ögonen stirra medvetslöst, armarna
hänga slaka, och de små metallkorsen kring halsen — en kristen
symbol som ryssen aldrig aflägger — gifva dem utseende af ett
slags själfplågande sekterister. Och då de sedan grundligt piskas
på de nakna ryggarna med björkris, kunde man tro sig försatt till
inkvisitionens förgård.
Ännu enklare går det naturligtvis till på bondlandet med dess
primitiva inrättningar, och det allra enklaste är den bekanta »finska
badstun»: man springer naken ut och kastar sig i snödrifvan, rusar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
