Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historieforskares träffande och af en fin ironi kryddade ord — voro
tillräckligt många och utrustade med skilda nådegåfvor för att fylla
de afsatta naturandarnas rum i sina tillbedjares hjärtan. Det togs
-ej heller så noga, om helgon och afgudar i någon mån förväxlades,
blott de inlärda bönerna ordagrant uttalades och korstecknet
rätteligen användes för att hålla djäflarna på afstånd. Genom vårdslöshet
och glömska vid de heliga brukens fullgörande kunde väl den
för-värfvade nåden förspillas. Men pilgrimsfärder, fastor och späkelser
^anordnades såsom de säkraste medlen emot slemma tankar och till
syndernas utplånande.»
Så var det då, så är det än i dag, och så skall det förblifva
allt intill det nuvarande ryska samhällsskickets ända, som ingen ännu
kan förutsäga.
Det ligger onekligen något storartadt i den äldsta kristna
kyrkans personliga asketism och brinnande hänförelse, hvartill vår tid
-ej har något motsvarigt. Vi sakna de stora personligheterna, som
offra allt för en idé och som helt och hållet ställa sina egna tycken
under det stora, allmänna målet. Väl kan man fråga sig, om målet
och medlen voro de rätta, eller om de voro värda så stora
uppoffringar. Man kan i många fall frestas misstänka en otillräknelig
sinnesrubbning, men man har ej rätt att tvifla på dessa själfplågares
ärlighet. En sak är att från altaret predika umbäranden för andra —
-en annan är att själf ikläda sig tjänarens skepelse och frivilligt bära
lidandets kors.
Man kan ej gärna utan historisk stämning och religiös andakt
anträda en pilgrimsgång till Kievs underjordiska grottor, där
botgöraren — med anlitande af ofvannämnde sagesman — »stängde in
sig i trånga, underjordiska hålor, mottagande sin föda genom ett hål
på dörren och låtande sin oansade lekamen frätas af maskar. Eller
upprepade han stående i vinterkylan sina brinnande böner, tills hans
nakna fötter fröso fast vid kyrkogolfvet. Eller ock försakade han
tned flit, för att slippa fåfängligt människopris, det syndiga
förnuftets bruk. Med fånens later förrättade han i köket de lägsta sysslor
och undfick med glädje all möjlig smälek. För sina gudfruktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
