Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ackompanjemang af orgel såsom en öfverstepräst föredrager bylinan
om Dobrynja Nikititj, en mollartad sång från elfte århundradet.
Sedan han i recitativet bedt att få »tälja Eder, käre bröder, om den
gamla goda tiden och om länge sedan svunna tilldragelser, hvaraf
minnet går i arf från son till son», begynner den högtidliga balladen
solo med svag kör i slutet af hvarje strof:
»Hvadan komma dessa obestämda toner? — Är det vinden som
leker i grenarna af en med snö höljd björk? — Eller är det det
gröna gräset, som susar på ängarna som oceanens böljor? — Nej,
det är en ung hjälte, en jätte, som bugar sig mot jorden för att
bedja om sin moders välsignelse.
»Denne jätte, hvars blotta namn väcker tatarernas skräck, är
Dobrynja Nikititj, barbarernas förföljare, och nu knäböjer han,
denne jätte såsom ett lydigt barn för sin moder, enär han icke
förr törs rusta sig till kriget, än han fått sin moders tillstånd.
»Min dyre son,» säger modern till honom. »Du vill åter lämna
oss och utsätta dig för faror bland barbarerna? Står ditt beslut
redan fast? Hvem skall skärma din gamla moders dagar? Din
unga hustru och dina små barn, huru skola de värnas för fienden,
om du ej återvänder? — Men, min son, jag håller dig ej tillbaka;
följ ditt hjärtas maning! — Gå, jag håller dig ej tillbaka. Dina
män vänta dig. Skulle en ärlig död bida dig hos tatarerna, skall
jag sörja för dina faderlösa barn, och ditt fosterland skall gråta sin
beskyddares död. Gå, gör dina förberedelser och tag din
otröttliga häst, som otåligt väntar att få bära dig på sin rygg! Tag din
tyngsta dolk och din skönaste dräkt! — Din moders välsignelse
följer dig på din stråt!
»Och då han undfått moderns välsignelse, kysser jätten alla
de sina och går roligt de tatariska horderna till möte.»
»Förnimmen» — heter det i slutrecitativet — »denna sägen, o
åhörare! och prisen ett af vårt fosterlands berömdaste hjältedåd!»
Och programmet slutar, likasom den ryske bondens tankar, med
Bönen om långt lif åt tsaren: »Den klingar i vida Ryssland från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
