Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 5. Det ryska påfvedömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarta och gråbruna, bland hvilkas mörka massa popernas
mässhakar lyste som en ägg-gul strimma. De andlige fingo behålla sina
hattar och sammetsmitror på hufvudet. Men alla andra gingo
barhufvade. Dock måste en del skydda sig mot den kyliga blåsten
genom att binda dukar kring ansiktet. Med blottade hjässor stodo
ock alla skådelystna, som garnerade den breda chausséen. Jag
erinrar mig än i dag en kvinna, som klättrat upp i ett aflöfvadt
nyfikenhetens träd på godt och ondt — hon gjorde en rätt
egendomlig figur i blåsvädret och kom mig att tänka på kvinnobilden
på toppen af Segerpelaren i Berlin.
Processionens eftertrupp utgjordes af tiggare; till min glädje
fann jag, att flere krymplingar kunde följa med rätt bra. Bland
dem märktes ett uppriktigt original, som utan omsvep tiggde
pengar till en sup: han visade mig nio kopek, som han hade i handen,
och bad, att jag skulle ge honom en kopek, så att det räckte till
en flaska!...
Det var minst fem tusen själar som tågade norrut. Då jag
inemot skymningen vände åter till Moskva, var jag ensam; allt var
tyst på steppen, och endast höstvinden klagade sin dofva visa och
hviskade något åt de hvita björkstammarna, från hvilkas tunna
grenar det ena löfvet efter det andra dansade ned. Jag tog med mig
ett sådant torrt blad, som en gång svällt af vårens kraft och
sommarens saft. Dess gula färg erinrade mig om de gulklädda poperna.
Och äfven de äro förvissnade blad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
