Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 5. Det ryska påfvedömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra korstecknet. Det är också en imponerande anblick: kupoler
och murar skimra måleriskt på backsluttningen, och arkitekturen
företer en profkarta på olika stilar, som dock uppgått i en rysk
enhet. De hvita, långa, med gröna tak försedda murarna,
hoplänkade genom fyra hörntorn af olika form, men med samma röda
grundfärg, representera Rysslands romantik; hufvudtemplets fem
kupoler peka tillbaka till Byzans och Rom; munkarnas trapeza
(refektorium) med facettväggar har basilikan till förebild; det höga
klocktornet på korintiska pelarafsatser bär senrenässansens prägel;
obelisken på gårdens midt minner om det gamla Egypten, och den
heliga springbrunnens kiosk erinrar med sina hästskobågar och
arabesker om den moriska stilen.
Men denna internationella mångfald i rysk sammansättning
försvinner dock i ryssarnas ögon för helgonbilden af klostrets
grundare, den helige Sergi, hvilken på 1300-talet drog sig undan till
dessa skogar för att i enslighet bedja, och hvars ben här jordats.
Denna bild har spelat en stor roll i Rysslands historia: den så att
säga räddade landet, då klostret i början af 1600-talet belägrades af
polackerna och »skälmen från Tusjino», den falske
tronpretendenten; den frälste Peter den stores lif två gånger från de
sammansvurnes dolkar; den sändes år 1703 till grefve Boris Sjeremetev
och bär sedan dess på baksidan bland annat namnet Poltava; år 1812
fördes den till det hotade Moskva; år 1855 var den nere på Krim,
och 1877 följde den de ryska trupperna öfver Donau och Balkan.
För mindre än så kan ett beläte bli heligt! Maxim Grek, den ädle
reformsträfvaren, bibeltolkaren och humanisten, fann också en
fristad i klostret, där han dog; men denna fristad var i själfva verket
ett statsfängelse, och numera bryr man sig icke mycket om hans
kvarlefvor.
Bland vanliga kyrkomålningar har klostret åtskilliga konstverk,
som göra ett behagligt afbrott i den smaklösa enformigheten.
Väggmålningarna i trapezans förhall med ämnen från skapelsehistorien
förråda en viss originell fantasi, och att bland de fördömda i helvetet
finna äfven präster (helt säkert jesuiter och andra »latinare») röjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
