Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 5. Det ryska påfvedömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrka gingo de själfva till svåra öfverdrifter genom en vidrig mystik,
en hejdlös, intolerant fanatism och ett onaturligt tvång, som icke
ens skonade de närmaste. Liksom den Kievska Grottekyrkans
grundare, pålade de sig själfmant asketiska försakelser och plågor,
men de isolerade sig ej i celler, utan bildade hemliga ordenssamfund,
hvilkas dunkla gärningar af ryktet än mer vanställdes. Samma
gemenskapsanda finnes ju till exempel hos de mohammedanska
dervischerna, hvilka dock från sina möten strängt utesluta allt kvinnokön.
Här åter taga kvinnorna del i de vanvettiga ceremonierna, hvilket
har till följd att dessa gisslingar och ursinniga danser uppreta dem
till de vildaste könsutsväfningar.
Något för dessa fantaster gemensamt är ofta tron på världens
undergång och det »tusenåriga» himmelriket, för hvilket de vilja
förbereda sig eller hvars tillkomst de söka påskynda genom de
gräsligaste medel. Här må blott erinras om skoptserna (stymparna),
hvilka vunnit större utbredning än man någonsin kunde tro och
hvilkas vansinne skulle anses otvifvelaktigt, därest det ej faktiskt
befunnits, att många af dessa lemlästare äro praktiska, stundom rätt
burgna affärsmän. Till deras kategori höra ock närmast stryparna,
själfhungrarna, de stumma och de korsfästa. Korteligen: det finnes
intet onaturligt våldförande mot sig själf som ej begås af dem i
religionens och Guds namn, och man skulle tro, att uppgifterna härom
vore sensationella tidningsnotiser utan grund, om ej dessa sekters
existens bevisats genom många rättegångar i Ryssland. Hos somliga
af dessa själfmartyrer måste man beundra det fysiska hjältemodet
och principfastheten; många höra dock uppenbart hemma i dårhuset,
och andra äro väl beklagansvärda offer för samvetslösa bedragare.
I så mycket fördelaktigare dager framträda däremot de
praktisk-rationalistiska dissidenterna, hvilka i återgång till natur och sundt
förnuft lägga hufvudvikt på den praktiska moralen och det sedliga
lifvets fullkomnande. Ju hänsynslösare den grekiska kyrkan vardt i
sin sträfvan, dess radikalare blefvo äfven de i sin, och äfven de äro
mer eller mindre anarkistiskt anlagda, ehuru de i sin fredskärlek äro
kloka nog att betrakta staten såsom ett nödvändigt ondt — om ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
