Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 6. Mörkrets makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väg, t. ex. för att förskona kommunen från besvärliga fattighjon
eller lösdrifvare. Sibirien är ett ofantligt land, och lika många
längdgrader som det omfattar från Ural till Stora oceanen, lika
många latituder uppvisa äfven de sibiriska straffen. Det finnes ännu
i östra Sibirien och på ön Sachalin fängelser och underjordiska
tvångsarbeten, som vittna om att Dostojevskis »Döda hus» ännu i
dag är sådant, som Kennan skildrat det i sina mörkaste färger eller
såsom de polska skalderna utmålat detta jordiska helvete; men å
andra sidan finnas där stora interneringsområden, inom hvilka den
förvisade fritt kan röra sig och arbeta sig upp till ekonomiskt
välstånd. Vidsträckta nejder äro upplåtna för ren kolonisation, och i
den mån den sibiriska järnvägen nalkas sin fullbordan, skall utan
tvifvel Sibirien förlora allt mer af sin hemska, dofva innebörd och
i stället blifva ett fält för mänsklig företagsamhet och kulturell
förkofran.
Under en vistelse i Moskva hade jag tillfälle att uppfånga skymten
af en större grupp straffångar, som för brott under försvårande
omständigheter skulle transporteras med ångbåt, järnväg och till fots
genom hela Sibirien till ön Sachalin. Det tättklippta håret och de
gråa fångdräkterna utjämnade till stor del skillnaden i stånd och
bildning mellan dessa samhällets olycksbarn, och i de flestas uppsyn
lästes ungefär samma uttryck: snarare slö likgiltighet än hopplös
förtviflan. Men just därför verkade denna tafla så mycket mer
gripande, och ännu länge tyckte jag mig höra den dofva klangen
af handklofvar och skönja glansen af de bajonetter, som omgåfvo
den lifdömda karavanen.
Där var bland andra en ung bonde, som på själfva påsknatten
— det gudeligaste dygnet af hela året i Ryssland — brutit sig in
i ett hus, hvars ägare han visste vara borta för tillfället. Där hade
han mördat den sjuka hustrun och ett par små barn, stulit några
tusen rubel och slutligen tändt eld på huset för att sopa igen spåret
efter sig. Emellertid vardt han röjd, bekände lugnt och skulle nu
tillbringa 16 år på Sachalin med föga utsikt att någonsin mer skåda
det europeiska Rysslands stepper. Till granne hade slumpen gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
