Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 7. På steppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen är, som bekant, lika med hastigheten gånger tiden. Men
hastigheten rättar sig i Ryssland mer än annorstädes efter priset.
Betalar man litet, sjunker hastigheten successivt ned mot noll; är
man åter frikostig och ger små antydningar om »te» (=
snaps-pengar) vid framkomsten, får hastigheten en accelererad karakter.
Bonden svänger oupphörligt sin korta, slöa piska och öser sitt
ymnighetshorn af smek- och skällsord på de små och magra, men
sega krakarna. Tror utländingen sig ha blifvit mäktig ryskan, blir
han dock alltid bet, då det gäller att tolka en jamstjiks (formans)
egendomliga, ofta metaforiska terminologi, än bestående af sinnrika
liknelser ur djurvärlden, än hämtad ur den grekiska kyrkans
rikhaltiga förråd af helgon — hon äger 137 »allmänna» helgon från
och med Olga, hvilken kanoniserades 969, ända ned till den helige
Tichon anno 1783, förutom en mängd lokala helgon. Den ena
hästen, stadigt spänd mellan
skacklor, representerar så
att säga den centripetala
kraften och följer
tröghetslagen; den andra (stundom
ock en tredje), löst spänd
vid sidan, hoppar lekfullt
och fritt, motsvarande det
centrifúgala elementet. På
järn har kibitkan eller
tarantassen ingalunda
öfver-flöd; det mesta materialet
består af trä, bast och
tågstumpar. De ljud, som
alla dessa friktioner
åstadkomma, förråda frånvaron
af olja och peka tillbaka
till en tid, då dur- och
mollskalörna ännu voro
okända. Rysk bonde.
Slavia. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
