Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 8. Den moderna konsten och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vände han sig till Thorvaldsen med den löjliga frågan: »Hvilken
konstriktning bör jag sluta mig till?» Men om ämnet var han icke
tveksam; han skulle framställa Kristus. För den skull gjorde han
årslånga bibliska och arkeologiska studier och reste till Tyskland
enkom för att träffa Strauss, författaren af »Jesu lif», hvilken under
samtalet, som af Ivanov fördes på italienska, af Strauss på latin (!),
trodde sig hafva en galning framför sig. Ämnet vardt aldrig fullt
utfördt, och man ser i behandlingen dualismen mellan den rättrogne
ryssen och den realistiske konstnären, likasom hos Gogol. Inemot
200 skizzer, hvaraf många fylla en sal i Tretjakovs galleri, bevisa,
hvilken otrolig möda han nedlagt på sitt verk: »Kristus uppenbarar
sig för folket». Själfva hufvudtaflan, som förvaras i Moskvas
Rum-jantsev-museum, framställer frälsaren skridande allvarsam och dyster
fram ur bakgrunden af ett ökenlandskap. Hufvudpartiet visar
Johannes Döparen, omgifven af gubbar, män och ynglingar med torra
och hårda, men på samma gång kraftiga och originella ansiktsuttryck.
Men Ivanov var lyckligare än Gogol: då han genom besök hos
Herzen i London och bekantskapen med Turgenjev förlorat tron
på Gogols reaktionära mystik och för första gången återkom till
Petersburg år 1858 med sin på förhand omåttligt beundrade tafla,
dog han plötsligt af kolera, 52 år gammal.
En framstående grupp hos Tretjakov utgöres af porträtt (af
Kramskoj, Rjepin, Perov), så mycket intressantare som man här har
framför sig de personer, som gjort den ryska skönlitteraturen
världsberömd. Här synes en mager, men starkt byggd gubbe med fotsid
kaftan, gråhvitt skägg och underlig glans i de genomträngande
ögonen — hvem känner ej genast igen Lev Tolstoj? Där är en
medelålders man, hvars bleka drag och tärda kinder tala om svåra
lidanden och själsstrider. Det tunna skägget är ljusrödt; ögonen
nästan gulgröna, och blicken skygg, inåtvänd; men pannan är hög
och ren — det är Dostojevski. Och den gamle mannen med de
klara, regelbundna dragen, ett tankfullt, nästan drömmande
utseende och en ovanligt sympatisk, hjärtegod och själfull blick —
Ivan Turgenjev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
