Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 1. Det förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande snille verkligen var polack, är väl ej så alldeles säkert — en
för öfrigt löjlig tvistefråga, då det gäller en man, hvilken såsom den
astronomiska vetenskapens moderna grundare öppnat så väldiga
synvidder för mänskligheten. Men ej långt därifrån tronar på en
präktig piedestal »fursten af Warschau », grefve P&iÄa^-Eriwanski,
kufvaren af det polska upproret 1831. Själf af ursprungligt polsk
börd, ser bronsgrefven så belåten ut som endast den, hvilken är
medveten af en väl fylld plikt . . . Och ej långt därifrån reser sig den
stympade obelisk, som Nikolai I hånfullt lät uppföra öfver de få polska
generaler, hvilka år 1830 »förblefvo det ryska fosterlandet trogna»!
Jo, där finnas verkligen två bildstoder af polska regenter. Den
ene är Jan Sobieski, Wiens räddare 1683, hvars häst under hofvarna
trampar en kosack och en turk — en ståtlig bild, tyvärr
undanskymd af Lazienkis alléer. Den andre är Sigismund III, hvilken
däremot synes så mycket mer, ^eftersom Gustaf Wasas sonson
placerats på toppen af en • hög marmorpelare på själfva slottstorget.
På det breda postamentet tyckes denne gudfruktige konung utföra
en löjlig krigsdans med kors och svärd i händerna. Den smaklösa
figuren restes af Sigismunds son, Wladyslaw IV, och det var utan
Slottet och Sigismundpelaren i Warschau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
