Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 1. Det förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty den tvetydiga publik, som där samlas efter klockan 10, vill bara
roa sig och berusa sig, och slika individer misstänker polisen ej
för social och politisk vakenhet. Någon gång afbrytes denna
teatraliska annonseringsenformighet genom plakat om en tenors eller
divas ankomst, ty Warschau är en mycket rik och mycket
musikälskande stad. Men för öfrigt? Offentliga möten få alls icke
förekomma och offentliga föredrag endast undantagsvis enligt rigorösa
bestämmelser och med stora svårigheter. Andra offentliga
meddelanden af mer privat art, t. ex. merkantila reklamer, tyckas
polackerna ej böjda för, enär ju äfven dessa kräfva den ryska polisens
medgifvande plus den obligatoriska stämpelskatten.
För den polska teatern har en relativ lättnad beredts, sedan
förbudet mot polska styckens uppförande åter upphäfts. Denna
lättnad är dock i själfva verket tämligen obetydlig, enär fortfarande
inga skådespel med ämnen ur Polens egen historia få gifvas.
Måhända har detta inskränkande tvång bidragit att öka polackernas
lust för komedier och främjat det nationella lustspelet — en
konstart hvari polackerna äro öfverlägsna de andra slaviska folken. Och
att de med sitt lifliga temperament och lätta sinne älska sin teater,
är under sådana omständigheter lätt förklarligt. Redan anblicken
af de synnerligt smakfulla och glänsande nationella kostymerna i
en opera af den föråldrade Moniuszko eller i en operett kan sätta
deras patriotiska strängar i dallring. Första gången jag såg en polsk
opera i Warschau, förundrade jag mig öfver den ursinniga applåd,
som skakade salongen, då corps de ballet med stålprydda skor,
skramlande som kastanjetter, utfört en »krakowiak» eller mazurka, den
senare uppkallad efter det forna vojvodskapet Mazury (Masowien)
i distriktet Kalisch. Jag insåg dock snart, att bifallet mindre var
ett ästetiskt erkännande af den graciösa dansen än en patriotisk
hyllning åt ett ännu icke förloradt Polen.
För att i det offentliga lifvet återfinna polskheten i Warschau
tar jag min tillflykt till en nationell restaurant. Äfven här vakar
dock censurpolisens osynlige ande, närmast försinnligad i skepnad af
ett stort plakat, som tillkännager, huru långt på natten man får sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
