Slavia. Kulturbilder. Från Volga till Donau / 266 (1896) Author: Alfred Jensen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 2. Bilder från Galizien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lillryska prägel hvilar öfver kyrkans inredning, ikonostasen,
väggmålningarna, monstranserna och de uppslagna evangelieböckerna.

Grekisk-ortodoxa katedralen i Lemberg.

Särdeles prydlig var jaktpaviljongen, som lämnade en
öfverskådlig bild af det lif, som rör sig i Galiziens djupa skogar, där
inga andra mänskliga varelser än herden och jägaren dväljas. Där
funnos praktexemplar af uppstoppade björnar, älgar, vildsvin, lon,
ulfvar, vildkattor och annan, mer eller mindre roflysten fänad. På
en vägg hängde ett jaktbyte, värdigt en jaktutställning af Wilhelm II
i »Ruhmeshalle» — det ärevördiga hufvudet af en veritabel uroxe,
hvars furstlige ägare är en Liechtenstein. Portaler och väggar pryddes
med jaktredskap, horn, nät, fanor och hudar, och midt i salen stod
ett trehundraårigt träd, i hvars skugga den härliga scenen ur
Mickiewicz’ »Herr Tadeusz» åskådliggjorts: Wojski har jakthornet
i handen, och vid hans fötter ligger den fällda jättebjörnen, vaktad
af ett par hundar:

»På nytt han blåste. Hornet med styrka som hundra
begynte gny och skälla och tjuta och dundra
som människor och djur, och till sist lyftes luren
och stämde upp en lofsång till himlaazuren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>