Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 2. Bilder från Galizien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Breslau brusar tåget i sydöstlig riktning fram öfver
rimfrostglittrande slätter, hvilkas entonighet här och hvar afbrytes af
smärre skogsdungar; rökpelare från höga skorstenar och eldslågor
ur masugnar röja, att vi äro midt inne i en af Centraleuropas
viktigaste härdar för järnindustrin: Ober-Schlesien. Gränsstationen
ligger snart bakom oss, och med den den lilla landremsa mellan
två små vatten, hvilken spelar en stor roll i vår världsdels historia.
Just på denna punkt råka nämligen Europas tre kejsardömen stöta
samman, och till yttermera visso bevakas denna korspunkt oaflåtligt
af ryska, österrikiska och tyska skiltvakter med laddade vapen. Ve
den, som beträder denna ort utan stämplade papper — han slungas
som en skottspole från det ena landet till det andra och kan lika
gärna söka hemortsrätt på någon annan planet!
Visserligen fick jag ej med egna ögon från kupéfönstret skåda
denna märkliga punkt, men jag såg den i andanom så mycket
tydligare, och med känslan af ögonblickets betydelse föll det mig
in, huruvida icke dessa tre militärmakter hädanefter borde kunna
afgöra sina dynastiska, diplomatiska och koloniala intressen, hvarmed
själfva folken ha bra litet att skaffa, genom att låta sina
representativa väktare fäkta eller fördrifva tiden med annan täflan, hvarpå den
lycklige segraren framflyttade gränsmärket så och så många
centimeter. Idén är lika originell som enkel och billig.
Så snart gränsen passerats, tyckes naturen plötsligt ändrad:
den industriella idogheten är nästan som bortblåst, och de stora
slätterna öfvergå till ödsliga skogstrakter, där den nakna björken
vågar en ojämn brottning med den mäktiga tallen. Och ännu större
är den folkliga skiljaktigheten. Man saknar vid bangårdarna de goda,
snygga restauranterna och måste hålla till godo med hvad huset
kan bjuda af gammalt bröd och dålig ost — det var åtminstone
på gränsstationen Szczakowa det enda ätbara, jag fann under en
half timmes uppehåll. Vidare saknar man det barska, högljudda,
befallande, som i allmänhet kännetecknar preussiska ämbets- och
tjänstemän, men man tar på samma gång afsked af den disciplinära
ordningen, punktligheten, snyggheten och — ärligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
