Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 2. Bilder från Galizien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förr eller senare måste dela den tatariska invasionens öde, utan
genom försåtliga gräsvallar och jordskansar. Och här trampar man
en i sanning historisk mark: den 30 meter höga kullen uppfördes
nämligen med människohand af jord från alla delar af det polska
konungariket samt af mull från Amerika, där Kosciuszko begynte
sin krigarbana såsom Washingtons adjutant, och från Schweiz, där
republikanen slöt sitt lif (i Solothurn 1817).
Mitt vackraste minne af Krakau är det sätt, hvarpå Alla dödas
(alla själars) dag firas den 2 november — en religiös högtid, som
i Polen sträcker sina rötter ända till den hednisk-lithauiska
forntiden. Med blommor och kransar gick stadsbefolkningen man ur
huse ut till den vackra kyrkogården, där tända ljus på grafvar och
monument spredo röda, blåa, gula och gröna flammor genom de
färgade glasen och ökade den andaktsfulla mystik, som
genombäfvade de höga granarnas susande grenar. Allas hufvuden
blottades vid de unisona tonerna af den nationella sorg- och
hämndesången »Z dymem pozarow»: hyllningen ägnades åt veteranerna från
1830, hvilka jordats under ett gemensamt monument, samt åt
martyrerna från 1863, öfver hvilka en ståtlig obelisk blifvit rest.
Den pietet, hvarmed polackerna fasthålla vid de gamla minnena
och traditionerna, är lika förklarlig som vacker. Under den s. k.
Mickiewiczveckan, då man med sång och föredrag firade årsdagen
af skaldens död, hade jag också rikt tillfälle att beundra denna
nationella entusiasm — särskildt hos skolungdomen. Och intet
tvifvel, att känslan var äkta.
Men i den praktiska verkligheten är det lika farligt för
nationen som för individen att allt för mycket hängifva sig åt sorgen
öfver hvad som farit eller att berusa sig af den glans, som varit.
Man glömmer då lätt både det närvarande och det tillkommande,
som måste bedömas med helt andra ögon än då t. ex. Mickiewicz
siade sitt lands historia och dess »martyrmission» i Europa.
Tjecherna äro helt visst icke mindre patriotiska och entusiastiska,
men det är den väsentliga skillnaden, att de söka idealet framför
sig och att de arbeta mot vissa, upphinneliga mål efter bestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
