Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 3. Det ännu icke förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade goda utsikter att avancera i Galizien, gaf han ofrivilligt ett
erkännande åt den tyska militarismens disciplinära öfverlägsenhet
och teoretiska utbildning.
Öfverhufvud hördes i Posen många häftiga ord om det
»skurkaktiga» Preussen och »uppkomlingen» Berlin. Men särskildt ett
namn är nog att försätta en polack i raseri — det är Bismarck.
Man kan delvis förstå detta hat, då man erinrar sig, att det var den
tyske järnkanslärn som med brutal hänsynslöshet genomdref
mass-utvisningar ur Posen och andra tvångsåtgärder — en statskonst som
till god del förfelades, i det Bismarck underskattade hos polackerna
just den egenskap, hvarpå han själf grundade den tyska riksenheten:
den nationella solidaritetskänslan. Och klart är, att ett århundrades
förödmjukelser och lidanden måste göra polacken bitter mot den
stat, hvars medborgare han nolens volens är.
Men med allt detta måste dock sägas, att polackerna hvarken
kunna eller vilja bedöma sakernas tillstånd opartiskt. Den polska
frågan har allt ifrån början, d. v. s. äfven af polackerna själfva*
behandlats såsom en makt-, icke rättsfråga, hvars nuvarande
konsekvenser ej kunna rubbas utan en revolution i hela det politiska
systemet, och Bismarcks blick bedrog sig ej, då han fasthöll vid
uppfattningen, att Preussen genom eftergifter aldrig skulle vinna
polackernas tack eller vänskap. I detta fall är det med dem som
med socialdemokraterna: hvad de få eller kunna tilltvinga sig,
betrakta de ej såsom en gåfva eller positiv vinst, utan endast såsom
räntebetalning på en länge sedan förfallen hedersskuld. Och ehuru
förbudet mot den polska språkundervisningen i de östra provinserna
visade sig vara ett både orättvist och ändamålslöst missgrepp, kan
ingen förtänka Preussen dess rätt att göra tyskan obligatorisk i
folkskolorna. En jämförelse med det österrikiska Polen är härvidlag
skef dels med hänsyn till Galiziens enhetligt polska befolkning, dels
på grund af Österrikes egendomliga sammansättning.
Till denna polackernas ensidighet i politiskt hänseende kommer
en annan svag sida i deras karakter: deras omotiverade förakt för
de mäktiga delstaterna, deras afsiktliga okunnighet om Tysklands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
