Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 3. Det ännu icke förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stått att fylla den civilisatoriska förmedlingsroll mellan östern och
västern, hvarför det hade så stora språkliga, geografiska och
historiska förutsättningar, och att det ej långt förut lämnade åsido de
småaktiga adelsintressena för att enas i de stora, ädla uppgifter, som
förde Jan Sobieski till kristenhetens undsättning mot turkarna och
som ställde Kosciuszko i spetsen för en från lifegenskapen befriad
folkhär. Straffet kom fruktansvärdt, och det verkar ännu — icke
blott politiskt, utan ock moraliskt och socialt.
Men huru det polska folkets framtidsöden än styras, skall det
dock alltid äga ett fosterland, som det aldrig lärt sig älska varmare
än sedan den politiska själfständigheten gick förlorad: det är Polens
sköna språk, dess stora historiska minnen och dess skönlitterära
skatter. Detta fosterland skall ingen våldsmakt kunna utplåna, och
i den meningen skall man alltid kunna säga: »Jeszcze Polska nie
zginela /»
Om den stora roll, Polen en gång spelat i kulturelt och politiskt
hänseende, vittna dess vackra poetiska litteratur och konst, den
senare yngre i tiden och därför mindre karakteristisk, men båda
afspeglande det romantisk-aristokratiska drag, som skiljer polackerna
från öfriga slaver. Äfven om den moderna konsten därigenom blir
något föråldrad och ensidig, så hafva historikern, kulturhistorikern
och skalden så mycket mer att njuta af i ett polskt nationalgalleri,
där porträtt, legendariska stoff och historiska motiv tala med
färgernas omedelbara språk om ett stort lands ära och nederlag, dess
drömmar och lidanden. I detta afseende visar Polen också, hvad
det religiösa ännu betyder för konsten, då det uppbäres af en äkta,
lefvande tro.
På grund af de politiska förhållandena måste de polska
konstnärerna nu för tiden mer än andra tillämpa satsen »ubi bene, ibi
patria», och i samma mån som de i Berlin, München ocb Paris
troget följt den moderna utvecklingen, har det nationella trängts i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
