- Project Runeberg -  Slavia. Kulturbilder. Från Volga till Donau /
310

(1896) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 4. På Tatra-bergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och den förste skönlitteräre panslavisten Jan Kollar, och öfver hela
Tatra hvilar ännu ett skimmer af idyllisk poesi, som hvarken
magyariskt förtryck eller internationell hyperkultur mäktat skingra.
Slovaken älskar sitt fattiga Tatra mer än allt annat, och då ödet
kastar hans lott till fjärran land, är det dock ständigt hans innersta
önskan att med en sparad styfver få återvända till sin hembygd.

Och näppeligen är hos något annat folk, icke ens hos
sydslaverna, folkvisan ännu så lefvande som hos slovakerna — det är
en sjungande nation. Visan är oftast vek som de öfriga
stamfrändernas, men mindre entonig och mollartad. I en karpatisk by
känner jag en lärare, som på kort tid själf samlat mer än 600
melodier, och den samling, som med fullständig text och noter är
under utgifning i Sväty Martin, hade år 1895 hunnit betydligt öfver
det första tusendet. Och mer än en gång har jag själf lyssnat till
denna naturens och hjärtats poesi, då jag gästat en slovakisk familj,
samlad vid vinbordet under den lummiga linden ute på gården.
Barnens och kvinnornas gälla toner smälta harmoniskt samman med
männens djupa basar än i liflig, munter takt, än i långsamt
förklingande ackord. Och när så rönnbären glöda i solnedgångens
glans, och det hvita vinet blänker i glasen vid sidan af det färska,
hembakade brödet och den läckra Liptau-osten, känner man sig
lifligt manad att följa Schillers goda råd:

»Wo man singt, da lass’ dich fröhlich nieder:
Böse Menschen haben keine Lieder!»


Ur denna folkvisa har ock hela den slovakiska skönlitteraturen
framgått, och på denna grundval är själfva litteraturspråket byggdt.
Närmast besläktade med tjecherna, kalla slovakerna sig själfva för
slovener (under hvilket namn man dock eljes vanligen sammanfattar
slovinerna i södra Österrike), och de äro med rätta stolta öfver att
de, trots folkvandringarnas och hussitkrigens och magyarernas
stormar, i dessa karpatiska asyler kunnat så ursprungligt och
ungdomsfriskt rädda sin slaviska nationalitet, som är afgjordt renare än
tjechernas i Böhmen. Trots en viss afundsjuk hegemoni från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:28:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jaslavia1/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free