Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 4. På Tatra-bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
både ena och andra sättet. Men framför allt hafva tsigenarna i
Ungern vetat att göra sig oumbärliga genom sin musikaliska talang.
Först i sextonde århundradet lära tsigenarna hafva dykt upp i
Ungern, men förstodo från första början att genom sin glänsande
imitationstalang tillägna sig och konstnärligt utbilda den
ursprungligen enkla och enformiga melodi, som af »fahrende Leute» spelades
och sjöngs i csardan, det ungerska värdshuset, hvilket ock gifvit sitt
namn åt själfva musiken. Och så som dessa csardas spelas med
ändlösa löpningar och smältande ackord, än långsamt svällande som
breda hafsvågor, än sprittande som bäckens sorl, än brusande som
en sjö i storm, tills de plötsligen afbrytas af en vild, stötvis forcerad
slutsats, är det icke längre ungerska »rhapsodier», utan äkta
tsigenar-musik. Ja, själfva den populära siebenbürgska Rakoczy-marschen,
som blifvit magyarernas nationalhymn, är komponerad af en
tsigenare. Men huru många kompositioner hafva ej gått förlorade! De
flesta hafva aldrig upptecknats, och än i dag spela tsigenarna äfven
i Budapests finare kaféer efter gehör och utan grundligare
förberedelse. Huru många af dessa musikanter kunna månne läsa noter?
Däremot bjuder tsigenaren aldrig främlingen på sina egna nationella
låtar; dessa äro dock tråkiga och entoniga och lämpa sig lika litet
för instrumentalmusik, som den ungerska csardan skulle duga till
solosång. Men det är ett nöje redan att se, huru de spelande helt
uppgå i sin konst och tydligen spela upp sig själfva till ett
musikaliskt känslorus, hvarunder de glömma både omgifningen och den
vanligen högst torftiga inkomsten. Det är ett stycke äkta konst af
äkta konstnärsnaturer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
