- Project Runeberg -  Slavia. Kulturbilder. Från Volga till Donau /
360

(1896) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 6. Tjechiska storverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men ingen tjech har dock blifvit så populär i det musikaliska
>pa som Bodrick Smetana (1824—1884), ett geni, hvars öde varit

i dubbel mening tragiskt.
Först och främst delade han
reformatorernas vanliga lott
att gå oförstådd och misskänd,
detta så mycket mer som en
ensidig tjechisk patriotism i
början bittert klandrade
honom för att han af utlandet
(särskildt de tyske mästarna
Liszt och Wagner) fördoms*
fritt hämtade det goda och
sökte förena det med tjechiskt
karakteristiska motiv utan att
därför offra det nationella.
Efter uppförandet af den första
operan »Brandenburgarna i
Böhmen» 1863 dröjde det nära tio år, innan Smetana fick fullt
erkännande från sina egna landsmäns sida — han fick ändtligen
ett hederspris af 1,000 gulden för »Libusja», hvarmed den nya
nationalteatern invigdes —, och först åtta år efter sin död vardt
han allmännare känd och erkänd i Österrike, fosterlandet i
vidsträcktare mening.

Ett rastlöst arbete, ekonomiska svårigheter och andra slitningar
alstrade hos Smetana en nervositet, som utvecklade sig till ett
obotligt nervlidande och hemsökte honom med den värsta pröfning,
hvarför en tonsättare kan blifva utsatt: han vardt stendöf den 21
oktober 1874. Själf skref han härom i ett bref: »Det är mig som
om jag stode under ett vattenfall: ett vildt brusande och stormande
fyller mitt hufvud oupphörligt både dag och natt. Jag kan
ingenting höra — icke ens min egen röst, och mitt pianospel uppfattar
jag blott ideellt. Att höra hvad en annan spelar, till och med en
orkester, är mig en omöjlighet. Mina kamrater känna ej detta i

Bröstbild af Smetana. •
I nationalteatern i Prag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:28:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jaslavia1/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free