Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 7. Kampen om Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ätterna Schwarzenberg, Fiirstemberg, Lichtenstein, Lobkowitz,
Clam-Gallas m. fl. mäktiga jorddrottar, kunde den böhmiska frågan
ej mer ignoreras på högre ort. Rieger ställde sig 1867 i spetsen
för ett något teatraliskt »pilgrimståg» till det heliga Moskva för att
hylla »slavernas befriare»; den andliga utvecklingen gick raskt i
slavisk riktning, och kronan på emancipationsverket sattes 1881, då
universitetet i Prag, den äldsta tyska högskolan, klöfs i ett tjechiskt
och ett tyskt och därmed följde det exempel, som tolf år förut
gifvits af det polytekniska institutet i Prag.
Emellertid hade den tjechiska framgången blifvit så stor, att en
sammanhållning mellan så olika element och stånd i längden var
omöjlig. Det polska upproret gaf den yttre impulsen till
splittringen, i det att de äldre med Palacky och hans måg Rieger i
spetsen obetingadt ställde sig på Rysslands sida, under det att den
yngre generationen, ledd af den talangfulle advokaten Gregr,
Slad-kovsky, Blazek m. fl., sympatiserade med polackernas frihetssak.
Brytningen blef fullständig 1874, då gammal-tjecherna identifierade sig;
med de moderata och sökte sitt stöd i den böhmiska jordadeln och
kyrkan, hvaremot ungtjecherna representerade det demokratiska
elementet, hvilket allt mer utvecklat sig till ett rent radikalt och på
sitt program upptog sådana moderna sociala frågor som allmän
rösträtt m. m. En kompromiss kom visserligen till stånd år 1879,.
men då gammaltjecherna tio år senare genom antagande af de s. k.
punktationerna visade sig benägna att kompromissa med tyskarna,
hade de gräft sin egen graf såsom politiskt parti. Vid de
landtdags-val, som nu företogos, krossades partiet nästan fullständigt vid
valurnorna, så att de få, som öfverlefde blodbadet, föredrogo att tills
vidare alldeles rymma fältet. Och på samma sätt gick det vid de
två år senare företagna valen till riksrådet i Wien: gammaltjecherna,
med hvilka grefve Taaffe fintligt förstått att sammanföra den
konservativa centern och polackerna till en regeringsvänlig majoritet
mot den förenade tyska vänstern, krympte ihop till tvä medlemmar,
och ungtjecherna behandlades såsom riksfiender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
