Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 7. Kampen om Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politisk innebörd, men som dock spred ett underligt skimmer öfver
vissa skuggsidor inom Prags lägre politiska sfärer och som gaf
uppslag till den beryktade anarkist- eller omladina-rättegång, hvarmed
regeringen inbillade sig kunna rikta ett krossande slag mot den
ungtjechiska rörelsen såsom sådan och rättfärdiga sin böhmiska
undantagspolitik.
Någon synnerlig rörelse i staden märktes dock alls icke i det
yttre gatulifvet, och den lilla trupp af jägare och svartfjädrade
poliskonstaplar, som fattat posto på det trånga Fünfkirchen-torget, var
mer än tillräckligt för att på vederbörligt afstånd hålla några
dussintal stillsamma, nyfikna personer, som — enligt en tysk
Pragertidnings utsago — »just icke tycktes tillhöra gatulifvets ljusaste
bilder». Själf befann jag mig bland dessa »ljusbilder» och fann för
min del omgifningen vara allt för lugn och hygglig för att stämplas
såsom blodröda revolutionärer eller sociala bildstormare.
Själfva landtdagsinvigningen ägde rum i den ståtliga
Nikolaus-kyrkan, hvars högaltare beträddes af själfve ärkebiskopen af Prag
eller, för att inte brista i österrikisk etikett, hans eminens
furstbiskopen och grefven, kardinal Frantisek de Paula Schönborn
Buchheim Wolfstal. Hans eminens etc. hade iklädt sig en brandröd
skrud och hade på hjässan en mössa af samma färg, dråplig att
skåda. Men af de 242 riksdagsmännen voro många ej synliga i
kyrkan, ty de föredrogo att i små grupper begifva sig direkt till
samlingssalen. På slaget tolf sågs dåvarande ståthållaren grefve
Thuns resliga gestalt skrida in genom porten; kanoner dundrade,
soldaterna skyldrade, och en regementsorkester bad Gud bevara
kejsaren, hvilken i förbigående sagdt behöfver kunna minst ett
germanskt, två romanska och fem slaviska språk för att göra sig
förstådd af sina trogna undersåtar — att icke nämna magyariska och
hebreiska. Men som hans apostoliska majestät bland annat äfven
bär titeln »konung af Jerusalem», är det ju inte mer än i sin
ordning att han äfven talar hebreiska.
Till böhmiska landtdagen får ingen profan tillträde utan
personlig rekommendation af en parlamentsledamot — där hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
