Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 7. Kampen om Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommo mig att spritta till af obehaglig öfverraskning — det var
två begrafningskransar! Efteråt fick jag veta, att minnesgåfvorna
pietetsfullt bevarats i det bästa rummet för den stundande
begrafningen af värdens nyss aflidne son. För tillfället hade jag dock
ingen lust att reflektera öfver förgängligheten och sof snart den
orättfärdiges lugna sömn, hvarur jag dock väcktes genom en underlig
beröring. Det kom ljus i saken, och min sofkamrat befanns vara
en innestängd katt — kanske med uppgift att vakta kransarna.
Men nästa dags sol visade mig en ort, dit minnet gärna
återgår: en stilfull, åldrig stad på branta sluttningar; ett ärevördigt slott
på en höjd; en flod, hvars otröttliga dån än lifvar, än söfver till
ro; små trefna, hvita hus med en sund befolkning, som tyckes
obesmittad af denna världens ondska; och rundt omkring berg och
skogar och dalar, värmda och lysta af sommarens välsignade sol
och svalkade af friska forsar. Det är både lif och stämning i denna
tafla. Timmerflottor segla långsamt utför floden och störta ner i
brusande vattenhvirflar, under det att roddarna lägga upp de långa
årorna och fly upp på träställningar. Ifrån barrskogen komma
kvinnor, bärande på ryggen stora korgar med kvistar och ris och
hälsande med långsam hjärtlighet: »Guten Tag wünsche ich». Eller
om aftonen, när solvisaren ej längre gör tjänst, när klockans klang
tränger genom den rena, afkylda luften, och när slagskuggor kastas
öfver de gulnade sädesfälten och passen blifva ännu mörkare — då
såg jag mer än en gång ett pilgrimståg under sång draga förbi till
Guds moders kyrka i Gojau. Och omedvetet följde tanken Vltavas
slingringar bortom berg och djupa dalar till hafvet i norden,
likasom själslifvets finaste trådar knyta samman det förflutna med det
tillkommande och förmedla afstånden i rummet.
Ett idylliskt, gemytligt lif är det ock i värdshusen, där kunderna
om kvällarna enligt god plägsed packa ihop sig vid ett enda långt
träbord vid ölsejdeln och långpipan. Jag kan aldrig minnas mig ha
sett en Böhmerwald-pipa stoppas: den tycks vara lika outtömlig som
den rökandes förmåga att suga. Här röka doktorn och pastorn,
inblandande latinska glosor i sitt djupsinniga resonemang; här röka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
