Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 7. Kampen om Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syndafallet nakna), och man blir öfvertygad om att den hvita
cheruben med de stora vingarna verkligen hade ett rödflammande
svärd för att jaga syndarna ur paradiset.
Därpå följa tablåer om Jesu födelse, barndom, bergspredikan,
underverk o. d., slutande med en praktfull tafla: Jesus rider in i
Jerusalem på åsninnan (utan fåle) under jubel af män, kvinnor och
nakna barn, hvilka skockas kring Davids son och Israels konung.
Äfven här är den bibliska texten samvetsgrant följd, t. ex. då den
kometlika stjärnan stannar öfver stallet i Betlehem, eller då Jesus
frestas af djäfvulen, hvilken iklädt sig en så vedervärdig, svart skepnad,
att frestelsen sannerligen ej bort vara svårt att afvisa.
Först nu är åskådaren mogen för det långa passionsdramat,
begynnande med scenen i Lazarus’ hus på torsdagen och slutande
med fredagens död på korset. Alla scener och dialoger äro
dramatiskt verkningsfulla, och ingen detalj är utelämnad: man ser, huru
Pilatus bryter rättvisans staf, och huru han sedan tvår sina händer;
man ser, huru knektarna spela tärning om Jesu kläder under en
mycket realistisk dialog, nästan erinrande om en biscen hos
Shak-spere. Till sist följa några sluttablåer, framställande nedtagandet
från korset, uppståndelsen och himlafärden, och den stora blandade
kören framträder till rampen med en jublande halleluja-hymn.
Orkestern och orgeln, som begynt med Haydns »Skapelsen», falla
majestätiskt in, och slutridån går långsamt ner med inskriften:
»Ehre sei Gott in der Höhe!
Es ist vollbracht!»
Den folkliga uppfattningen röjer både dramatiskt lif, verklighets*
trohet och mänsklig karakteristik. Afskedet mellan Jesus och hans
moder är af en naturligt rörande art, som kunnat hedra hvilken
dramaturg som helst. I psykologisk motsats till vekheten hos den
botfärdige Petrus, hvilken förnekade mästaren vid hanegällen, står
den hopplösa förtviflan hos Judas, hvilken drifves till själfmord,
sedan satan uppenbarat sig för honom i mörkret. Hans förräderi,
snikenhet, tvifvel och hemska ånger äro tecknade med särskild för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
