Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 8. En bortdöende värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bautzen är emellertid en sevärd stad på grund af dess verkligt
romantiska läge vid Spree. Man har svårt att tänka sig, att denna
muntert sorlande flod mellan de höga stränderna är den samma,
som vattnar »Spree-Athen», såsom berlinarna själfva mer vackert
än sant kalla de preussiska konungarnas residensstad.
Här finnes en gotisk kyrkoruin, omflätad af fläder och murgrön,
S:t Nikolai, som i arkitektonisk fägring och romantisk stämning
nästan täflar med den berömda klosterruinen på Oybin-berget vid
sachsisk-böhmiska gränsen. Här är vidare en gammal kyrka, S:t
Petri, som erbjuder det nästan allenastående fenomenet af ett tempel,
som är både lutherskt och katolskt: den ena hälften är upplåten åt
påfvens troende barn, den andra åt Luthers äfvenledes troende
efterföljare. Hvarje församling har sin orgel m. m., och gudstjänsten
hålles naturligtvis på olika tider. Men den gamle kyrkvaktaren
tycktes vara gemensam för de båda kyrkorna — nog vore det
intressant att veta, hvari hans tro består, och efter hvilket formulär
han skall förpassas till den eviga saligheten! Denna lokala samdräkt
mellan två oförsonliga kyrkoinstitutioner gjorde emellertid på mig
ett sympatiskt intryck och försatte mig i lika glad stämning, som
då min värd visade mig två ansikten af sten, ett manligt och ett
kvinnligt, som i haut-relief tittade fram från en mur. Dessa figurer
föreviga minnet af en munk och en nunna, hvilka en gång ertappats
i brottslig kärlek och därför dömdes till den kristna
kyrko-intoleransens värsta straff. Det föreföll mig nästan som om de båda ansiktena
hånlogo åt betraktaren och åt hela världen.
Men högst på Sprees strand reser sig det gamla slottet
Ortenburg, hvars furstar en gång i tiden lära hafva grusat den wendiska
borg, hvars plats af folktraditionen förlagts till andra sidan af floden.
Af detta slaviska fäste finnes naturligtvis ej det minsta spår kvar,
om det öfverhufvud existerat. Och sannolikt skall det i en ej allt
för aflägsen framtid gå på samma sätt med hela det sorbiska folkets
glesnande kvarlefvor. Men så mycket större skäl är det därför att
bevara det wendiska namnet i häfdaböckerna och litteraturen —
ja, äfven i de obetydligaste reseanteckningar. Då magyarerna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
