Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Kultur och samhälle - 1. Vid Nevas stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gärna vilja se Guds redskap på den ryska jorden
och sitt enda säkra värn mot byråkratiskt förtryck.
Detta historiska moment skall aldrig mer
återkomma i Nikolaj II:s lif, det må blifva långt eller
kort. Det är icke blott den stora massan af
hufvudstadsarbetare, som förlorat tron på det faktiska
själfhärskardömet. Denna uppfattning delas af
många — jag tror de flesta bildade ryssar. Jag
drog mig ock till minnes, huru hjärtlöst den ryska
historien farit fram med sina högst uppsatte män,
som ej fyllt själfhärskarens mått. Vinterpalatset har
varit skådeplatsen för många otryckta dramer; men
slutscenerna känner man, och epilogen kan man
läsa vid Peter III:s och Pavel I:s marmorhällar.
Aldrig har jag öfverskridit bron till
fästningsholmen och kejsargrafvarna utan att gripas af en
isande beklämning, fast de posterande soldaterna
alls inte se grymma ut och ehuru den öfver
Petrovska porten anbragta relief-taflan är helgad åt
friden. Den föreställer hederliga landtmän, dock
mer liknande romerska bönder än ryska musjiker;
de blicka glädtigt mot höjden, hvarifrån en skäggig
gubbe — sannolikt Gud fader — välsignande sträcker
ner händerna, ungefär i samma ställning, som då
en dykare tager språnget genom luften.
Köld fläktar från kejsargrafvarna. Köld sprider
sig ock från Dvortsovaja-kajen på andra sidan floden,
där den långa raden af storfurstliga palats vräker
sig ända från Amiralitetet till Konstantin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
