Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Kultur och samhälle - 5. Ryska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nakna, fast man räknade den 28 april efter den
gregorianska stilen, men det kändes vårligt i luften,
och en smula solvärme behöfde minnsann det ryska
tsardömets i år särskildt dystra passionsvecka.
Den helige Sergius, klostrets grundare i förra
hälften af det fjortonde århundradet, vann i själfva
verket sin helighet på ett ganska oförtjänt vis, ity
att hans lekamen befanns vara fullt konserverad
enligt den ryska balsameringskonstens regler, fast
han varit död i trettio år. För resten var det nog
en beskedlig och gudfruktig karl, därtill stor
djurvän såsom den helige Franciscus af Assisi, och han
höll sig, enligt legenden, särskildt väl med björnar.
Men hans helighet konstaterades först längre
fram och växte då nästan direkt som kvadraten på
tidsafståndet. Hans femhundraåriga jubileum, som
på sin tid beskrefs i »Slavia», vardt en storartad
kyrko- och folkfest, ty han betraktas som en af
fosterlandets räddare: med tillhjälp af hans
undergörande bild tillbakaslogo klostrets munkar flera
polska anfall, och det lär ha varit hans förtjänst
att lavran frälsades från fransmännens
brandskattning anno 12 — icke klostrets betydelselöshet för
Napoleons strategiska planer. Däremot halp Sergius
icke år 1855, fast han då gjorde den långa resan
ned till Sevastopol, och troligen hade han ej ändrat
resultaten af slagen vid Mukden och Tsusima-bukten,
äfven om Kuropatkin eller amiral Rozjestvenskij
tagit belätet med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
