Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 6. Turgenevs minne och Dostojevskis skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prydes af en enkel stenpelare med namn, födelse-
och dödsår, palmblad och en lagerkrans af järn.
Från pelaren lutar sig det nästan fristående,
porträttlika hufvudet fram med de allvarsamma dragen och
den outgrundliga blicken. Hvad säger denna tysta,
förstelnade blick?
I sitt berömda tal vid minnesfesten öfver Pusjkin
(1880) yttrade Dostojevskij, att Pusjkin hade tagit
en stor hemlighet med sig i grafven, och att det
vore eftervärldens uppgift att finna gåtans lösning.
Om man torde kunna säga om siare och skalder i
allmänhet, att de icke kunnat säga det sista
förlösande eller förklarande ordet, sä gäller väl detta
i all synnerhet om de ryske. Själf steg Dostojevskij
ned i det gåtfulla skuggriket med en hemlighet, som
forskningen ännu ej lyckats uppdaga, ty i hans
person ligger det mycket dunkelt och motsägande.
Men där finns ock mycket ljus, mycken lifsvärme
och mänsklighetstro. Just därför att människan
är så djupt sjunken i laster, måste hon kunna
höjas, lärde Dostojevskij. Äfven i det brottsliga, det
idiotiska och vanvettiga måste skönjas en gudomlig
gnista, en själ, något mänskligt, som människan
måste lära sig inse och värdera. Dostojevskis
religion är lidandets, medlidandets och kärlekens. Då
Raskolnikov i Sibirien led straffet för sitt brott och
blef medveten om sin kärlek till Sonja (en
motsvarighet till slutet af Tolstojs »Uppståndelse»), böjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
