Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 7. »Det tredje riket»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom sällade sig i femtonde århundradet ett tredje
Rom, Moskva. När detta tredje Rom missuppfattade
sin historiska mission och hotade att bli ett
orientaliskt tsardöme, fientligt mot det öfriga Europa,
kom Peter den store, krossade den exklusiva
nationalismens skal, planterade det ryska fröet i allmän
historisk jordmån och flyttade det tredje Rom från
Moskva till Petersburg, till hafvet.»
Är det icke denna tankegång, som tagit sig
konstnärligt uttryck i Merezjkovskis trilogi om »Krist
och antikrist»?
Solovjev, hvilken börjat som ateist och slutade som
apokalyptisk mystiker (han trodde till sist på
antikrists tillkommelse och världens ände efter
panmongolismens seger öfver Europa!), svärmade för en
försoning mellan de båda katolska kyrkorna och
drömde om ett jättetempel, värmdt af den religiösa
känslan, där kristendomen skulle genomtränga ej
blott kyrkan, utan ock staten och det
socialdemokratiska samhället. Den ryska bondeemancipationen
hade därvidlag intet uträttat, ty den hade blott varit
en öfvergång från en samhällsform till en annan,
och de högre samhällsklasserna hade demoraliserats,
mer intresserade för internationella rättstvister och
egna fördelar än för folkets väl.
Denna demokratiska teosofi närmar sig Tolstojs
ideal om ett universellt brödraskap, oberoende af
stat och samhällsordning eller dogmer. Men Solovjev
bekämpade kraftigt Tolstojs sats om icke-motstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
